Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilder, därtill begåvad av naturen, vilka liksom höja
hjärtat på ett mera teoretiskt sätt över livets svallvågor
under den momang, som själen på samma tid förädlas
och riktas till andra utflykter än det låga prosaiska,
vilket i de praktiska samfundsförhållandena ännu aldrig
skänkt sin idkare den sanna estetiska kontemplationens
blick över tingen. Frihet älskar jag både i handling och
tankar, frihet i sinnet och framför allt i känslans flykt.
Bet är blott i ett fall som människan ej kan förbliva
fri, nämligen när det gäller sällhetens ideal, där tanken
förenas med känslan, som är grunddraget i hennes
beståndsdel i avseende på ernåendet av den himmel, till
vilken hennes framtida varelse måste längta på det
högsta. Betta gäller synnerligast mannen, och det är på denna
grund som jag ej velat eller kunnat hämma mina känslors
utbrott, då de lett mig till ett mål värdigt min strävan,
utan vågar därför härmed hemställa till herr
överstlöjtnanten och kammarherren frågan huruvida jag i avseende
på dess fröken dotter, den guddomliga Amelie, mitt
hjärtas utvalda, mina känslors ljuva Laura, vars lov
jag lika rent skulle besjunga, om jag ägde Petrarcas lyra,
kan äga några förhoppningar, då jag härmedelst med den
största vördnad och estime går att skriftligen anhålla
om hennes dyrbara hand — ty i det fallet skiljer sig min
person, den man par raljeri kan hända sagt mig äger
likhet med konung Carl XII, likväl så tillvida från min
höga namne att jag just eftersträvar det band, som han
avskydde. Och om mina tankars härskarinna varit
Aurora Königsmark och jag Carl XII, så skulle jag likväl
aldrig haft hjärta att avfärda henne såsom Carl XII
gjorde, då han . . . nå, det kan nu vara lika mycket huru
det var — allt nog det skedde, som våra historiska hävder
intyga, icke på det grannlaga och ridderliga sätt i
uppförande som en man bör iakttaga mot dessa skapelsens
mästerstycken. Jag skulle, för att längre utsträcka bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
