Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äga rättighet att vidröra, ty han iakttager vanligen själv
tystnad däröver, men månget drag av hans karaktär,
som mitt minne ännu bibehåller, vittnar om en tidig
hjärtats och känslans ädelhet, förenad med fasthet och
allvar i vilja och beslut. En varm människokärlek,
färdig att omfatta alla, föranledde honom ofta att även mot
alldeles främmande utöva handlingar av oegennytta,
sällsynta isynnerhet bland den klass, varuti han då
levde.»
På överstelöjtnantskans bleka kinder lågade en lätt
rodnad. »Jag tror mig ha sett honom just vid denna tid»,
sade hon nästan viskande, »åtminstone säger mig detta
en känsla, vilken erinrar mig om huru mycken
tacksamhet jag är skyldig den person, vars minne han återkallar.»
»Jag kunde nästan vara färdig att tro detsmmaa»,
inföll Wirén med en viss behändig djärvhet, »då jag ser
den sympati, som drager honom . . . Mfen, jag ber tusen
gånger om förlåtelse, jag sitter här och talar så förtroligt
som om vi vore gamla bekanta.»
»Ack, herr assessorn är allt för god och deltagande.
Gud give att man finge visa sig på samma sätt!»
»Denna önskan, min nådigaste fru, måste vara lätt att
verkställa, då man har ett hjärta för en annans
bekymmer. Vad Borgenstjerna just vid detta tillfälle saknar
för sin son, är kvinnlig omvårdnad, ej en sådan, som kan
legas för penningar, utan en sådan, som endast den kan
giva, vilken ömmar för det moderlösa barnet. Give Gud
så visst, att min hustru älskade barn — jag skulle då med
glädje i vår boning bjuda honom en fristad för sin
älskling.»
»Tror då herr assessorn, att lilla Alfred kan flyttas?»
»Ja, det tror både jag och läkaren, om det sker snart.
I en så varm luft som nu är det ingen fara därvid. Förlåt
likväl, min nådiga fru von Dressen, min alltför stora
frihet, och lever verkligen en bild av hösten 1814 i ert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
