Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men någon sådan hade icke hörts utav . . . »Om jag
begriper vart han tagit vägen!» sade överstelöjtnanten för •
sig själv, men avbröts i detsamma av uppassaren, som
tjänstaktigt efterfrågade om nådig herrn ville att hästarna
skulle beställas hela vägen. Detta kunde lätt %ke med en
vagn, som nu skulle avgå, i fall herrn ville skriva
förbuds-sedlar och skicka med betjänten.
Förslaget erhöll överstelöjtnantens fullkomliga bifall,
ty ehuru det visserligen kostade litet drickspenningar,
gav det likväl alltid ett visst anseende att komma med
beställd skjuts. Och även det ringaste medel, som kunde
främja det stora ändamålet, borde icke lämnas
obegagnat. Alltså blev på förbudssedlarna med stora, tydliga
bokstäver skrivet: »Två lösa hästar för överstelöjtnanten
och kammarherren von Dressen», m. m. Men sällan var
överstelöjtnanten mera förtretad över någon dumhet, som
han begått, än just över denna, då han i
Svarteborgs-backen uppehölls genom den lilla omständigheten, att
den ypperliga vagnen, för tjugu riksdaler i terminen,
hastigt gjorde sig av med ena framhjulet och hela
familjen helt oförmodat och mindre artigt kastades på
landsvägen, varvid man på köpet så när brutit hals och ben
av sig.
Lyckligtvis skedde kullerbyttan så, att man slapp
undan med några knuffar, och överstelöjtnanten kände
sig knappt uppe förrän han, i de mest valda uttryck man
kan tänka sig, började ett tal över det fördömda
Svarte-borgshålet med sina backar, hästkrakar och
sakramen-skade skjutslymlar, vilket allt icke hade maken i hela
världen. »Jag har nog varit här förr en gång . . .» Men
här tvärtystnade han. Ett långsamt, men stort ljus
uppgick över natten i Svarteborgsskogen. Skjutsgossen . . .
namnet. . . piskslängarna . . . örfilarna — allt blev redigt.
Men han lugnade sig genast därefter med den bestämda
försäkran, han gav sig själv, att det »ta mig tusan» vore
6 Skjutsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
