Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skada! Men om han är rik och inser nödvändigheten av
en titel, så. . .»
Nu uppträdde fruntimren, och överstelöjtnanten tog
tillfället i akt att föreställa dem för herr Borgenstjerna.
Denne hälsade vördnadsfullt, men då Amelie klappade
gossens kind och sade: »Tack för de sköna blommorna,
lille Alfred», då försvann den stelhet, som under hela
samtalet med överstelöjtnanten legat utbredd över vår
hjältes drag, och en skymt av tillfredsställelse lyste i hans
ögon, när han med uttrycksfull röst svarade:
»Alfred kan ej tacka som han borde, ty han vet ej,
att han varit så lycklig att skyddas av någon annan än
sin far och gamla Diana.»
Helt otvunget vänd till fadern, förklarade Amelie
meningen med dessa ord. Hon hade hört gossen gråta i
sömnen och gått in för att söva honom.
»Han brukar i allmänhet sova fullkomligt lugnt de
första timmarna, sedan han inslumrat», återtog
Borgenstjerna, »men av den oro, jag själv erfor under min korta
frånvaro, kunde jag förstå att han vaknat, vilket ock var
orsaken att jag så hastigt återvände från klostret.»
De övriga herrarnas uppträdande föranledde
överstelöjtnanten att på annat håll förnöta sin tid och utveckla
sina sällskapsgåvor; men fru Dressen tog plats bredvid
Borgenstjerna och sade, i det hon vänligt strök den gamla
Dianas ännu guldlockiga hud: »Jag tycker mycket om
hundar . . . En gång, det är likväl länge sedan, ägde jag
en, som till namn och färg liknade denna. Jag bortskänkte
den av tacksamhet och har sedan aldrig lyckats att
erhålla någon sådan åter.»
Den vänliga fruns blick föll härvid på Borgenstjerna.
Han hade vänt sig om för att tala något med barnet, men
då han åter riktade ögonen mot fru Dressen,
återspeglades i dem, liksom i hennes, själens livade intryck. Hans
läppar tego likväl, och litet förlägen teg även överste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
