- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
24

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tan och lät huvudet sjunka mot grålles länd, på vilken
kanske varmare tårar nedföllo, än dem man ofta ser
gjutas under en till raseri gränsande sorg. Hans saknad
var enkel och konstlös som han själv, men den var även
djup liksom allvaret i hans själ.

Tyst och stilla blev han sittande i samma ställning,
till dess fadern, som redan länge varit uppe och förgäves
tittat utåt vägen, kom ned att se åt i stallet och där, till
icke ringa sorg och häpnad fann den stackars Ivar
nedsjunken över sin döde vän.

»Hur är det fatt? Kors, i herrans namn, jag menar
hästen störtat! Stig upp, Ivar, och tala — har den
kanal-jen kört ihjäl kreaturet för oss?» Fader Kristofer
fram-stälde sina frågor och slutsatser i ett andedrag. I första
häpnaden kunde han ej reda den svåra synen.

»Ja, han har kört och piskat ihjäl honom!» svarade
Ivar och reste sig upp med ett uttryck av lågande
förbittring, ty till minnet av den främmande officerens
skymfliga behandling mot honom själv kom nu grålles,
hans ende och bäste väns, död genom dennes förvållande.
»Men, far, det hade inte gått bättre, om I hade varit med
själv, för I kan aldrig tro hur han for fram! I^ova mig
bara att I inte vill säga för mor annat än det hon får
se, så skall jag tala om för er allt ihop.»

Och nu berättade han sitt nattliga äventyr. Han
erinrade sig vart ord, officeren talat, och nästan vart slag,
som grålle erhållit, men då han kom till sig själv och
därvid gjorde fadern begripligt varför adelsmannen givit
honom piskslängarna och örfilarna, då darrade rösten
så att orden blevo orediga, ty åsynen icke blott av grålle,
som låg där utsträckt och stel, utan även av fadern,
vilken nu förlorat sista medlet till en ringa förtjänst,
skakade gossen och sammanband sig självmant med de
förhållanden han framställde.

När den med djup uppmärksamhet avhörda berättel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free