Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*om vi Irodde hvila i ert hjerta. Ni
förtor-tias ju icke derföre på oss?”
"Ack! nu vet jag!” svarade den gamle,
©ch ett leende af ren tillfredsställelse spelade
orak ring de bleka läpparne. ”Gud välsigne
er, barn, för den glädje ni härigenom beredt
n\jg! Låt dem komma in.**
Rosa öppnade hastigt dörren, och vinkade
de väntande att träda närmare. Öfver tröskeln
fram till sängen mera bar än ledde
Wallinder sin darrande fästmö. Djupl skakad vid
anblicken af den älskade gamle, nedsjönk
Hilda snyftande vid hans hvilobädd.
*’Icke så, barn!’” sade professorn och
bemödade sig att gifva den svaga, matta tonen
någon fasthet, i det han med afviga handen
söndertryckte en tår i sitt öga. "Gamle Linq
skulle ju ändå en gång vandra hädan. Så så,
se nu upp vackert! Du blomstrar ju som en
res, Hilda; och dett8 är din fästman?
Välkomna, hjertligt välkomna begge två!** —
Professorns blick hvilade med välbehag på
Wallinders ädla gestalt. Denne stod djupt
böjd öfver den gamles hand, och tryckte den
med varm rörelse till sina läppar.
**Nå, huru har ni ställt till, för att
kunna bereda mig denna öfverraskning, tnina
barn?" frågade slutligen professorn, och såg
sig frågande omkring i den sextaliga kretsen.
“Jag rådgjorde med Mannerstedt och
Ferdinand, baste farbror/* började Rosa, ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
