Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar således icke ens förtjent, att bon sjelf
meddelade mig det! I sanning, Hilda är bra
förändrad/’
"Hon har endast uppdragit mig att lemna
dig denna." — Rosa räckte honom biljetten.
Ferdinand uppryckte den hastigt. De tre
eller fyra rader den innehöll voro snart
genomögnade, och Rosa såg på tändernas
ovanligt håi da tryckning mot öfverläppen, på den
djupt rynkade pannan och de blossande
kinderna , ja, på uttrycket i hela hans ansigte,
att harm, mera än smärta, var den känsla
som beherrskade honom. Utan att yttra ett
ord, lemnade han biljetten åt Rosa. Hilda
skref:
”Huru många gånger vill du ännu höra det,
Ferdinand? Nej, och tusende gånger nej,
jag blir aldrig din! Upphör derföre att plåga
oss båda, genom dessa förnyade böner,
hvilka nedsätta dig och smärta mig. Jag har
blott en enda bön till dig: måtte du glömma
Hilda*’
”Ja, jag skall glömma henne, den
hjert-lÖsa, otacksamma, som endast förtjcnar att
förrycka hufvudet på någon enfaldig
landt-junkare,” utbrast Ferdinand slutligen, och
gick med stora steg upp och ned i rummet.
— ”Ett sådant svar, ett sådant öfvermod, en
sådan brist på all kärlek, ja, på all qvinlighet!
Jag har aldrig, nej, bestämdt aldrig, älskat
henne; det har varit blott ett foster af min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
