Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- Rosa-]{+Rosa+} berättade för bönom allt, sin första
he-stämda känsla, som bjöd henne afslå Gar bens
ädla anbud, och de qval och stridigheter,
tusende gånger värre än de första, i hvilka bon
råkat genom sin fars oväntade, höga ädelmod,
jemte moderns spådom, att detta slag blefvc
hans död. — ”O, min Gud! min Gud !*’
snyftade Rosa, "hvarifrån skall jag då taga tröst?
Icke ens vid Mannerstedts älskande hjerta
skulle jag finna den! Lugn och frid vore för
alltid förspillda; ty minnet af min fars
bortgång, såsom en följd af min oädla
sjelfvisk-het, skulle ständigt, ja oupphörligt, sofvande
och vakande, stå vakt vid min sida, och
för-derfva eller undanrycka hvarje glädje, som
blomstrade i min väg. Jag kunde icke mera
njuta den; ty på mitt hjerta hvilade en skuld.*’
"Lugna dig, i Himlens namn, mitt kära barn!’*
sade professorn, och strök smekande den
upprörda och uppskrämda flickans blossande kinder.
Låt icke juftbilder så handlöst kasta dig
omkring, utan låt ditt förnuftockså hafva ett ord
med i laget, och hör livad jag, din gamle,
erfar-ne vän, säger dig. Sp så, bort med tåraroe
först! Jag kan just undra hvad Mannerstedt,
skulle säga, om han såg dig i denna stund,
stridande mellan den pligt, som bjuder
försakelse, och den, som Bjuder dig att icke
(orsaka din och hans framtida lycka, er kärlek,
som väl icke lärer vara af det vanliga slaget,
efter den kan åstadkomma en sådau revolu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
