Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen sprang det stackars låset upp, ocb Mao«
nerstedt trädde öfver tröskeln.
Han befann sig nu i Rosas rum, bvaraf
han såg nättupp ingenting; ty vid
kakelug-nen satt den hulda, älskliga gestalt, hvilken
uteslutande upptog alla hans tankar och
känslor» Han bugade sig djupt, men stum. Det
stora , t re fl i ga rummet upplystes endast från
ljuset i glaslampan; men för Mannerstedt
syntes både rummet och egarinnan i en oredig
strålglans, hvilken bländade hans ögon till
den grad, att han måste skydda dem med
handen, for att icke blifva ännu mera yr i
hufvudet.
”Välkommen, herr Mannerstedt!” ljöd den
milda , sköna rosten, och Rosa steg upp och
bjöd honom en stol. Mannerstedt (yckte sig
sitta i paradiset, och han Önskade alt slippa
tala, for alt så mycket längre kunna faslhålla
sin irrbild, ocb endast skåda, hvilket han
äfven gjorde, med både lekamliga och andligar
ögon. Rosa kände visserligen också något
sådant; men hon fann likväl, ty hon var
qvin-na, att det icke gick an att så öfverlemna
sig åt sina känslor. Man måste hitta på
något att tala om.
”Herr Mannerstedt får icke träffa mina
föräldrar! Ack, hvad det är ledsamt; men
ställningen inom vårt hus tillåter det icke i dag. ’
— Hon tystnade. Nu var det Mannerstedts
/■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
