Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- först-]{+först+} riktigt illa, framfor allt om vi,
ge-nom någon lätt inträffande händelse, skulle
lomma att skiljas, och min stackars Brigitt
Marie (hvarpå hon får bereda sig) kommer att
utbyta det hus, der hon lefvat så många år
i ära och glans, mot någon ringa, obemärkt
våning, der hon, afskiljd från det umgänge,
som blifvit henne lika nödvändigt som
luften, nödgas tyst och ensligt framdraga sitt
Jif. Då, min 1 i Ma Rosa, fruktar jag med skäl,
att hennes mod skall sjunka!"
”Gud, som allt förmår,” svarade Rosa, raed
ansträngning bekämpande sin egen smärta,
vid den mörka tafla fadern uppdrog, ”skall
äfven gifva henne styrka att bära detta,
såsom det höfves en hustru att dela sin make»
bekymmer, den onda dagen som den goda,
och såsom det höfves en kristen, med sann
tro och undergifvenhet, vid hvarje lidande.
Var säker härom, min bäste far, och lägg
åtminstone icke detta qval till de Öfriga.1*
Kommerserådet klappade sin dotters
kinder. ”Du har alltid varit en förståndig och
god flicka, min Rosa; du skall också blifva
min tröst under bedi öfvelsens dagar. Mer*
gå nu, barn; jag väntar några herrar, hvilka
skola försegla mina papper, samt
iakttagaalla vid sådana tillfällen öfliga formaliteter»
Försök, om möjligt, att trösta din mor, icke
med något falskt hopp, det tjenar till intet,
itUw med dia egen styrka och undergifvea^
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
