Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bli riktigt välkommen, ocb jag dör af
sorg, om hon icke blir det."
"Du lilla toka," sade professorn, "jag kan
väl icke taga på mitt samvete att låta dig
dö af en sådan åkomma. Kom hit, Hilda!
Se så, är det nu bra?’* — Äfven hon fick
sin kyss på pannan. — "Nå , ni är begge
välkomna; sätt er nu. Men hvad f-n, herr
Mannerstedt, står han der och gapar på
blommorna i vasen, då vi hafva lefvande
blommor att se på? Se så; vänd sigom vackert,
och låt damerna se, att herrn icke läst bort
hela sitt förråd af artighet eller god ton,
såsom Ferdinand gerna sladdrar om."
Ferdinands namn, i förening med allt det
öfriga, verkade just ingen hastig ordning i
det unga sällskapets spridda och oordnade
tankegång. Småningom kom man sig dock
före, och Mannerstedt vann tillräckligt
fattning, för att bringa ett sammanhängande ocli
trefligt samtal i gång, hvartill dock
professorns i dag serdeles angenäma lynne lemnade
månget bidrag.
"Vi skulle hafva oss litet vin, bakelser och
sådant der strunt,’’ sade professorn, något
otålig att icke se till madam Brun. Alla tre
gästerna voro visserligen öfvermätta af
sådana saker; men värdens vilja var lag, ocli
Hilda, hvilken, från fordna dagar, var så
godt som hemma i huset, stod genast upp,
och med ett: ”Tillåter farbror?" var bon ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
