Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fcnn, sasom alldeles grundlöst, ej värd* alt
der på förspilla en tanke. Borde icke lion kätina
honom bättre? Det var ju utan all fråga»
Men b vad äro väl »Ila förhoppning»»* ,
äfven de som fastvux.it i vårt hjerta? Äro de
skyddade för oblida stormar? Nt*j! De sko»
ki uppryckas och förskingras, likt en hand~
full stoft, och minnets törnen stå ensamnaa
qvarr tills, hoppet åter slår nya skott, b
vilka i sin ordning blomstra, förtvina och do»
Sivar t nog inträffade det ögonblick r då
Ferdinand sjelf fötlägen framstammade för sig
nödvändigheten alt afstå från hoppet om
hennes egande, och omöjligheten att se detta så
länge närd» hopp förverk ligadt, emedan —
emedan tvingande9 onämnbara omständig*
beter och svårigheter yppat sig dereaiot.
Med förundraiisvärd styrka hörde Hilda
honom. Med stolthet bekämpande hjntats
sårade k&nslor, visade hon sig lugn, kall ocb
beslut sam, och önskade honom y högtidligt
men artigt, lycka till den ingångna
förbindelsen. — Men nu var sjelfbeherrskningens
förmåga uttömd, och med ett lätt afsked,
allvarligt och kallt, försvann hon genom
dörren till sin egeh lilla kammare» Der uttog
känslan sin rätt, smärtan att se sig gäckad och
så skamligt bedragen af den man, vid
hvil-ken hon fästat hela sitt hopp om jordisk
lycka. Rik på bitterhet var denna slund, som
s&oharmhertigt förjagade alla det unga, glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
