Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerligen icke hon, den ömmaste och bästa
bland mödrar, låta mig sakna dessa kära
och efterlängtade underrättelser, hvilka
utgöra min enda fröjd.”
"Misströsta icke så snart,” bad Rosa mildt
dch vänligt. ”Hvem vet hvilka orsaker
kunnat hindra henne att skrifva? Säkerligen, så
vidt hon förmår det, lagar bon dock så, att
bref inträffar till Jul. Vi hafva ej mera äo
tio dagar dit, och då uteblifver det säkert
icke.*’
"Gifve Gud, att er spådom måtte sannas;
ty, hvilka underrättelser som än vänta mig,
äro de nästan bättre än den qvalftilla
ovissheten," försäkrade Mannerstedt, och blickade
tacksamt på Rosa, för hennes vänliga
bemödande att trösta den stackars ensamme, för
alla andra så fremmande ynglingen.
Nu inträdde kommerserådinnan, i en
frasande sidenrock, och en hatt, skrytande med
en half blomsterbutik.
”Rosa, mitt barn, sitter du inne ännu?
Kors, på min heder arbetar du dig icke sjuk!
Jag har tagit mig en gudomlig promenad,
och tillika gjort några visiter. — God
morgon, herr Mannerstedt! Herrn skall få
hjel-pa mig i afton med ett litet bestyr. Kom
hit klockan half sex; jag har fått något i
hufvudet, hvarom jag vill rådgöra med herrn.”
Mannerstedt bugade sig förbindligt, och
tog mössan, väl vetande att det var en sig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
