Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ide obetydlig tillökning i den ringa kamn ,
och för det andra ett dagligt tillfälle att
öl-va sig i sjelfbeherrskning.
Mannerstedts andra besök var hos kom-*
merserådel Widen; huru detta ailopp, hafva
^i redan inhemtat. Äfven i detta hus hade
mången stund blifvit nog bitter, om icke
Ro-sas hulda leende och vänliga väsende, i
hvilket låg något så lagom och granniaga, förljuf*
vat den och kommit honom att anse dessa
timmar såsom de saligaste i hans lif, framför
allt efter den händelse, som omnämndes i
Rosas dagbok. Likväl var Mannerstedt
långtifrån att ana, det han sjelf var orsaken till
olyckan; dertill var han alltför blygsam;
nå-got sådant skulle han hafva förvist, såsom
den st#rsta orimlighet. Emellertid kunde han
icke neka för sig sjelf, att, om det endast
varit tillständigt att önska det omöjliga, då
skulle han af hela sin själ velat söka vinua
det dyrbaraste pris han kände, Rosas hjerta.
Men ban smålog medlidsamt åt sina egna
svärmerier, och lyckades besegra dem, utom
i de långa skymningarne, då frestaren alltid
inställde sig. Emellertid fick han hvarje dag
tala med den han tyst tillbad; ty oftast,
nästan alltid, satt hon med sitt arbete i
rummet, der lektionerna gåfvos, antingen med
gossarne och fiolen eller småsystrarne och
fransyskan. Mannerstedt dröjde vanligtvis «n
stund efteråt, och vågade då, än sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
