Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dinand fattade den och med en lätt
tryck-ning tycktes vilja afbedja det opassande i sitt
senaste yttrande. Hon teg dock, och han
förde henne åter till salongen, in i det
brusande, eldiga lifvet.
"Skola vi valsa?” frågade han sakta och
vänligt, samt visade på den brokiga raden*
”Söta, goda Rosa,” bad han smickrande, då
hoo leg ett ögonblick, ”var icke föitörnad
på mig!’*
*’0 nej, Ferdinand, det är jag visst icke,”
svarade hon hastigt; ”men . . .
”Inga men,” inföll kaptenen lifligt, och
ryckte henne med sig i strömmen af de
muntra balgästerna.
I en vrå af salen stod, ensam och tyst,
lutande sig mot kanten af ett litet marmorbord,
en blek, fin yngling, med en reslig, men
smärt figur. Hans drag voro ädla och
bildsköna; på den höga, bvita pannan thronade
allvar och ett sansadt lugn; men i det
mörkblå ögat flammade stundom en förtärande
glöd, då det riktades på ett visst aflagset
föremål inom salongen; annars syntes det
endast mildt, godt och bottenärligt. För hvarje
gång flamman glödde, lade han handen
öf-ver ögonen, och bortskakade tankfullt de
rika, bruna lockarne, hvilka krusade sig
omkring hans sköna hufvud. Ynglingens drägt
var svart, samt utvisade, genom sitt loslitna
utseende och de hvitnade sömmarne, att han
>-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
