Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärer inneha. Alla hjertan sammantagna, dem du eröfrat,
gå icke upp mot ett enda tunnland af hans förträffliga jord.»
»Ditt prosaiska stenblock, du förstår ej och kan aldrig
lära dig att fatta, hvaruti min vinst ligger. Finge jag blott
en enda gång ut på penninglotteriet en af de amber, jag
nästan hvarje natt drömmer om, så ville jag väl se hvem
som vore lyckligare än jag!»
Nu rullade vagnen upp genom den höga, omsorgsfullt
klippta allén. Herrarne kunde icke hålla ögonen uppe för
det störtande regnet, men genom en och annan förstulen
blick, uppfattade de den välkomna synen af ett stort, präktigt
hus. De båda militärerna befalde skjutsbonden hålla på
yttre gården, ty den inre, med dess vackra rotunda, dess
rika blomsterrabatter, sandgångar och öfriga grannlåter, ville
de ej besudla med sin anspråkslösa spjelvagn.
Ovädrets häftighet, äfvensom den omständigheten att
de stannade på yttre gården,* var förmodligen orsaken, att de
resandes ankomst ej bemärktes af husets invånare. Något
brydda öfver denna föga lofvande början af sitt äfventyr,
gingo våra nya hjeltar uppför den breda, vackra trappan
och öppnade helt beskedligt de lätt tillslutna dörrarne. Nu
voro de inne i en mycket lång gång, hvilken förekom dem
nästan som ett orangeri — så kantad var den med
blomkrukor utefter fönstren.
»F-n så gentilt!» sade den yngre. »Men hvar ska’ vi
göra början, för att komma längre fram . . . här kunna vi
dock ej stanna?»
De styrde rakt ned till ett par dubbeldörrar, midt emot
dem, från hvilka de kommit. Dessa läto genast öppna sig,
hvilket ej varit fallet med ett par närmare — och de
be-funno sig nu i en tambur med fyra dörrar.
»Detta är åter litet kinkigt!» yttrade den äldre officeren.
»Hvar skall man nu knacka på?» Och härvid blickade
han medlidsamt på den vackra mattan, som hans genomvåt a
stöflar besudlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
