Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lynne, kanske i min själ, ligger ett slags sjuklig retlighjet,
som ingenting kan besegra, oaktadt alla förnuftsslut. .. icke
att jag någonsin kan betvifla din trohet, men likväl komma
att känna en obehaglig, retande oro, då jag ser andra unga
män fjeska omkring dig. Jag har förebrått mig sjelf denna
ömkliga svaghet, hvilken ty värr är både oädel och sjelfvisk,
men den finnes dock i min natur; och jag är fast
öfver-tygad, att endast den dagligen förvärfvade och bestyrkta
förtröstan, att ditt hjerta uteslutande är mitt och helt och
hållet otillgängligt för agdra intryck, kan förstöra mina
griller.»
l denna stund kände Georgina i sitt väsende någonting,
som hon hvarken då eller sedan kunde förklara. Det
tycktes henne liksom en iskall hand gripit omkring hennes hjerta
och under tryckningen hämmat dess slag. Men hon
besegrade den smärtsamma känslan och sade småleende: »Vi
kunna då hoppas, att de rulla bort liksom ett moln af stoft,
ty aldrig, min’ Gustaf, skall du få någon anledning, som kan
nära dessa fantasier. Din bild bor ensam i mitt hjerta, och
omöjligen kan det öppnas för att mottaga något annat
intryck.»
Hennes blick, ton och ord tycktes Lindorm lika många
bevis på styrkan af hennes försäkran. Hans lycka var
gränslös, och hans smekande och tjusande beskrifhingar på de
kommande saliga dagame söfde så lätt oron i Georginas
hjerta. Den glömdes, och de genomlefde en af dessa
stunder, hvilka minnet ofta frammanar. Ty värr stanna de ej
qvar, utan bortdunsta likt lysande hägringar.
Med himlen i hjertat återvände de. Fru Hermer, som
redan länge väntat dem från den långsamma promenaden,
kom mot dem på gården. Hon såg genast, med en mors
skarpa blick, att något förefallit, som hon länge hoppats.
Tysta gingo de in i förmaket. Här kastade Georgina sig
genast i hennes famn och hviskade upprörd: »Goda mamma,
mottag Gustaf som en son!»
Fru Hermer såg upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
