Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillkommande rättighet. Arthur drog förnärmad upp sin
vackra öfverläpp öfver de hvita tänderna och skyndade sig
att komma efter, så fort rosenknoppen fick handskarne på
sig. För Lindorms ögon började det gå rundt omkring:
dansrummet, de sväfvande paren, de hvita, fladdrande
flors-klädningarne, de svajande officersskärpen och de blixtrande
epåletterna, allt blef ett oredigt virrvarr, och luften tycktes
honom olidligt tryckande och qväfvande het, ehuru värmen
egentligen bodde inom hans eget bröst, ty på dem, som icke
dansade, märktes darrning af köld, emedan vintern var sträng
och den stora salen icke fullt uppeldad.
Ändtligen slöts valsen, och den förut omnämde
officeren, en major B., förde sin dam åter till den plats, hon
förut innehade. Nu skyndade Lindorm fram och satte sig
bredvid Georgina innan majoren, som artigt hjelpte henne på
med schalen, hann förekomma honom, och i baronens blick
och fröken von Werdenbergs småleende, då hon vände sig
till honom, låg någonting, som för den främmande
kavaljerens vanda öga tillkännagaf, att hans vidare artigheter här
voro förspilda. Han bugade sig således och gick att egna
sin hyllning åt något tacksammare föremål.
»Ack, hvad det är ledsamt, att du icke nu kan dansa,
Gustaf!» sade Georgina och såg honom vänligt i de mörkt
blickande ögonen.
»Jag har aldrig älskat dans, synnerligast vals!»
svarade Lindorm. »Derför är detta icke någon så stor
försakelse för mig, som du tror eller som det troligen vore för dig,
i händelse någon pligt förbjöde dig detta nöje.»
»Jag dansar rätt gerna», inföll Georgina okonstladt,
»men jag tror ej, att jag skulle anse det för så stor
uppoffring, om någon vigtig orsak hindrade mig derifrån.»
»Vigtig», upprepade Lindorm, »behöfde den då vara så
vigtig?»
»Bäste Gustaf», sade Georgina och blickade litet
förundrad på honom, »jag vet icke huru du annars menar det?
Sade du icke nyss, att, om någon pligt afhölle mig från att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
