- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
357

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stod vid Lindorms säng och uppväckte denne med en
stormande omfamning och obegripliga ord.

»Men är du från förståndet, eller hvad kommer åt dig?
Jag tror du vill qväfva mig, din galning!» sade Gustaf och
slet sig gäspande ifrån Arthurs väldiga morgonhelsning. »Hvad
är på farde?»

»Att jag friat och fått ja — ja, om du begriper hvad
det ordet vill säga, Gustaf, att Louise vill blifva min hustru
och att jag, kort sagdt, är den lyckligaste varelse på vår
planet!»

»Kors, i guds namn», sade Lindorm och gnuggade sig
i ögonen, »när har du uträttat allt det der? Jag tänkte,
att det ännu var tidigt på morgonen .. men huru som helst,
önskar jag dig lycka af varmaste hjerta! Likväl, käre Arthur,
hade du ej först bort skrifva till din far om saken?»

»Det har jag redan gjort långt före detta, en vidlyftig
epistel, och jag har från honom erhållit ett vänligt och godt
svar, som uttryckligen säger, att han är nöjd dermed, blott
hon har någon förmögenhet, och det har hon. Också har
han inryckt det förbehållet, att jag skall resa hem, när
sa-kon kommit på rediga fötter, och gifva honom besked...
vidare, att jag som gift man skall slå mig i ro, taga min
hustru med mig till fädernehuset och der lära mig den ädla
konsten att plantera kol och potatis, ty med sjön lärer ändå
ingenting blifva af. Jag säger ja till allt, endast jag får min
rosenknopp med mig. Du ser, Gustaf, att inga hinder finnas,
icke det ringaste ämne till en roman, ej ens till novell. Men
det får blifva dervid: jag anser mig likväl, som sagdt, för
den lyckligaste bland dödliga och önskar af hjertat, att du
måtte blifva den andre i ordningen, ty det förtjenar du!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free