Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Georgina småleende åt denne och böjde artigt sitt
hufvud, då hon sväfvade bort vid Lindorms sida.
»Ni delar bra orättvist, min fröken», svarade Arthur
skrattande; »men jag får väl vara tacksam för den ynnest,
hvarmed ni behagar utnämna mig till er kammarpage.»
»Fy», sade Georgina skrattande och vände sig ännu
en gång, »kunde ni icke hitta på någon bättre titel: riddare,
till exempel?»
»Ödmjuka tjenare, riddare af korgarne! Ni blir allt
nådigare och nådigare.»
De lyckliga hörde icke mera: tysta vandrade de arm
i arm uppför den breda trappan och genom den långa,
hvälf-da förstugan. * Georginas hviskade Lindorm, och i tonen
låg uttrycket af varm, djup glädje, »om du ville ana den
känsla af förtjusning, som genombäfvar min själ, när du,
den enda för mig, beträder min boning, denna boning, som
. . . o, Georgina — måtte den vinna ditt bifall!» Med en
obeslöjad blick såg han henne i ögat.
»Tvifla ej derpå, Gustaf!* svarade hon sakta. »Dessa
höga rum, hvilka fordom i sin eleganta dysterhet syntes mig
så ödsliga, de blifva nu vänliga och ljusa, ty lugn och frid
bo inom deras murar.»
*Hvad, i all verlden, ha ni icke hunnit längre änH
frågade Arthur, som kom springande uppför trappan. »Jag
trodde, att fröken, som så mycket beklagade sig öfver kölden
under vägen, länge sedan var inne.» Lindorm uppryckte
Jiastigt dubbeldörrarne och förde Georgina in i stora förmaket,
der Hermer och hans fru redan sutto i god ro framför en
angenämt sprakande brasa.
Midt på gollvet stod ett stort, rund t bord med en
bländande hvit damastduk, och derpå strålade den dyrbara
silfver-servisen, af jungfru Wings egen hand upputsad för dagens
högtidlighet. I de genombrutna silfverkorgarne voro
mångfaldiga slag af fint bakverk uppstaplade, och allt, från det
största till det minsta, var både utsökt och smakfullt, och
Lindorm sjelf en högst artig och uppmärksam värd. Våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
