Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt fråga efter er egen helsa..... den synes ganska
svag.»
»Jo, herr Hermer befinner sig så fullkomligt väl han
kan göra, skild från de sina .. och hvad mig sjelf vidkommer,
nalkas jag med stora steg det mål, dit jag längtar att snart
komma!» Han talade långsamt, och i hans röst låg
någonting så till hjertat smygande, att Georgina icke var i stånd
att bekämpa den tår, som framträngde från hennes öga.
»Säg icke så!» sade hon. »Herr Waldenbergs
bortgång skulle bli mycket saknad.»
Han log vemodigt och skakade på hufvudet.....»De
lyckliga känna naturligtvis ingen saknad!»
»Det är en origtig slutsats, herr Waldenberg!» inföll
hon. »Skulle väl egandet af någon jordisk sällhet betaga
oss förmågan att erfara de känslor, naturen nedlagt i vårt
hjerta: vänskap, deltagande och saknad, då de gå bort, som
vi värdera! Nej, säkert icke . . åtminstone blir detta aldrig
händelsen med mig, jag må i öfrigt blifva lycklig eller olycklig.»
»O, att det vore så!» suckade Waldenberg, och ett matt
leende sågs på hans läppar. »Det vore en himmelsk tröst
att våga hoppas, att ni egnade en vänlig hågkomst åt mitt
minne . . . Men hvart irra mina tankar hän? O, förlåt min
sjelfviskhet att tala om mig, då jag skulle meddela långt
vigtigare angelägenheter!»
»Ack, jag längtar outsägligt att höra dem! Är Muller
död ? Huru är det med Constance, med ... med .. .
friherrinnan Lindorm menar jag?»
»Min gud, hvad hör jag . . hvarifrån vet fröken detta?»
frågade Waldenberg, af häpnad bringad från allt minne af
sig sjelf.
»Härifrån!» svarade hon och framtog faktorns och
Mullers bref. »Dessa glömde ni qvar. Jag kunde icke afhålla
mig att läsa dem och känner således till en stor del de
förfärliga händelserna. .. Det är slutet», tilläde hon darrande,
»som jag både fruktar och längtar efter att få höra.»
»Min gud, så oförsigtigt af mig!» yttrade Waldenberg.
Gustaf Lindown. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
