Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete. Men huru det var, bortdogo orden småningom på
våra läppar, ty dels blef det skumt och dels voro våra öron
helt och hållet upptagna med nöjet att afhöra den rena
svenska, som ljöd från nästa rum. I början talade de sakta,
men snart glömde Holk den ljufva, hviskande ton, som är
älskare egen, och sade helt högt: »Min bästa fru Marshausen,
vågar jag verkligen tro, att mitt hjerta och min hand icke
skola försmås?»
Nu hade jag tillfälle att bemärka huru olika ett
fruntimmer om trettio och en flicka om sexton eller aderton år
beter sig i en sådan angelägenhet. Derom är jag säker, att
i fall jag någonsin talade i denna väg till min rosenknopp
— förstås, det finge ej vara så prosaiskt, — skulle hon
djupt rodna och darra och, för att dölja dessa förrädiska
tecken, blygsamt bortvända hufvudet. Fru Marshausen,
hvilken jag genom den halföppnade dörren kunde se, gjorde
dock intet af allt detta. För rodnaden vill jag likväl ej svara,
ty skymningen var för stark att urskilja förhållandet, men
det är säkert, att hon helt ledigt vände sig till Holk och
sade med den lugnaste ton i verlden: »Herr
häradshöfdin-gens anbud är ganska smickrande för mig, och jag
mottager det tacksamt, i den fasta öfvertvgelsen att våra lynnen
och åsigter temligen öfverensstämma. Men för att vara
upp-rigtig, bör jag nämna, att min förmögenhet på intet sättär
att anse af någon betydenhet.»
»Hvad det beträffar, min allra älskvärdaste vän»,
svarade Holk, »så kan ingen bättre än jag, som besörjde
utredningen af salig Marshausens sterbhus, bedöma detta..
men tillåt mig nämna, att sådant, ehuru visserligen ganska
önskvärdt, vid detta tillfälle af mig anses såsom en bisak.
Jag har sjelf nog förmögenhet för att icke behöfva söka mig
en hustru af dylikt skäl. Min öfvertygelse är, att sympatien
föder lycka och att vi sålunda kunna hoppas blifva så
lyckliga det låter sig göra i vår verld. Och nu, min bästa du,
min älskade Bertha, aflägga vi allt onödigt krus.» Och
härmed lagade sig häradshöfdingen tydligt i ordning att taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
