Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af glädje velat omfamna flickan, då hon för en minut stödde
sitt lilla hufvud begrundande mot handen, men sedan
svarade raskt: »Nej, det går icke an .. jag tycker, att det blir
det samma antingen ni eller jag läser, då jag likväl hör på.
Vi få ej läsa dem.» ... Från det ögonblicket kände jag, att
jag outsägligt kunde komma att älska henne, emedan hon
redan, med all sin oskuld och barnslighet, förstått till den
högsta grad vinna min aktning, den söta varelsen! Ännu
stodo vi villrådiga på gården. »Men», sade jag hastigt,
»skola vi icke en gång gå in? På detta sätt komma vi
aldrig till rätta.»
»Jo visst!» svarade Louise leende och öppnade dörren
till samma rum, der vi senast befunno oss. Åsynen af
pianot hjelpte mig genast ur all förlägenhet. »Ni lofvade mig,
då jag sist var här, att sjunga för mig vid ett annat
tillfälle. Mins ni det, mamsell Montén?»
»Ja, det har jag lofvat», ropade hon gladt, »och det
skall jag också hålla!» Hon satte sig till instrumentet, och
sedan hon preludierat litet, började hon en liten älsklig sång,
hvilken evigt — jag tror ej, att det är för mycket tilltaget —
skall återklinga i mitt hjerta. Hon hade en röst, den jag
ville kalla en näktergals, i fall jag icke afskydde sådana
gamla liknelser. Allt nog: hon sjöng sig just in i mitt
hjer-tas allra heligaste... Men hvart tar jag vägen? Jag tror,
att klockan snart är två, och jag kommer att svärma för
månen i stället för solen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
