Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade, att det blef fråga om lifvet. Nu är han visst på
bätt-ringsvägen, men ännu ganska svag.
Emellertid bisatles den unga frun, och som pastorn
fattat tycke for den stackars ynglingen, hvilken några veckor
lär ha vistats på prestgården, förbarmade han sig och lät ej
stoppa ned honom i oinvigd jord, utan gaf honom vänligt
en plats på vår kyrkogård, dit jag och några andra följde
honom i söndags åtta dagar sedan på aftonen. Af de papper,
han bar på sig, upptäcktes, att han hette Axel Muller, och
af ett bref från hans far upplystes hvem denne var, hvarför
pastorn genast skref till honom om olyckshändelsen.
En gammal, af sorg djupt nedböjd herre anlände till
prestgården: det var Mullers far.
Jag blef efterskickad, och på ett sätt, som djupt rörde
både mig och pastorn och som nogsamt vittnade om den
gamle herrns bittra sorg, efterfrågade han hvarje
omständighet, tackade oss varmt för vår möda och belönade den
rikligen. Han var äfven här och besåg detta olyckliga rum.
Stora tårar rullade utför hans kinder, då jag visade honom
platsen vid sängen. Tyst lemnade han oss. Vid sin sons
graf förblef han ensam under en timme och sedan han
hopsamlat alla den aflidnes papper och öfriga saker, reste han
i förgår härifrån, högeligen beklagande, att baronens tillstånd
ej gaf tillfälle att erhålla de upplysningar, han önskade.
Pastorn måste dock lofva att underrätta honom, när baronens
helsa var nog förbättrad att tillåta honom erhålla och lemna
närmare upplysningar om händelserna.»
Hermer och Waldenberg afhörde fältväbeln under stum
tystnad. För Waldenberg var det en ytterligare smärta att
ej hafva träffat Mullers far. Han förmådde icke resa längre
och måste således bereda sig på det svåra värfvet, att
skriftligen underrätta den betryckte och lidande professor Muller
om alla omständigheterna före och vid sonens död,
livar-öfver denna sväfvade i ovisshet och som Lindorm ej kände.
Dessa tankar och den tystnad, som uppstått, af bröts af
fru Kramers inträde. Fryntligt helsade hon sina gäster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
