Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte sig öfverjägmästaren stå ungefär på samma punkt,
hvad planen angick, som när han började sitt kinkiga
företag, ty af allt det, han läst, fans ingenting, som behagat
honom, intet som han ville följa; och nu begynte han
verkligen gräma sig öfver sin dårskap, att låta tre år förflyta
icke allenast utan all nytta, utan troligen till mycken skada
för den nu åttaåriga Constance, hvilken under tiden icke haft
någon annan lärarinna än den gamla hushållerskan, en
hederlig qvinna, men icke särdeles egnad för det värf, hennes
goda hjerta åtagit sig hos den unga fröken.
Öfverjägmästaren beslöt nu tvärt att taga ett afgörande
steg, nemligen att förskaffa sig en informator, ty enligt hans
mening kunde ett fruntimmer omöjligen bidraga till hvad
han kallade en »solid» uppfostran. Dess utom var baronen
i behof af sällskap för egen del, och förslaget hade således
en dubbel fördel. Men samma postdag, han skulle skrifva
till sin gamle vän professor Muller härom, erhöll han
underrättelse om sin brors, baron Carl Lindorms död; och som
denne redan flera år förut i sådan händelse anbefalt honom
sin son, beslöt öfverjägmästaren att följa en annan väg,
hvar-igenom han kunde vinna tvenne ändamål i stället för ett.
Han skref till sin brorson, hvilken då ännu vistades i Upsala
under Werners handledning, och anhöll att de begge ville
tillbringa ett år på Hamringen, dels för att hvila sig något
efter allt för träget arbete, dels ock för att i slägtskapens
sköte nedlägga sorgen öfver en älskad fars bortgång.
Ehuru uttrycken i brefvet voro något stela, gjorde de
likväl, såsom en frivillig gärd af slägtvänskap, ett angenämt
intryck på baron Gustafs känsliga hjerta, och han beslöt att
antaga tillbudet, i synnerhet som han verkligen var i behof
af en mer passande förströelse, än den hans kamrater
erbjödo honom. Werner var just vid denna tid, såsom herr
Hermer minnes, nyligen utnämd till kyrkoherde i Effenboda,
men som ännu ett år återstod, innan han fick tillträda
pastoratet, var han beredvillig att, i baron Gustafs sällskap,
tillbringa det på Hamringen.
Gustaf Lindorm. I. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
