Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af mycken vigt, föranledt af ett bref, det jag för en timme
sedan erhöll.»
»Från baron Lindorm?* afbröt Georgina, och liljans
färg betäckte hennes kinder.
»Nej, icke från honom . . men jag kan dock ej neka,
att det har samband med hvad som rör honom.»
»Det der låter ledsamt 1» sade Hermer. »Vill herr
Waldenberg kan hända tala ensam med mig?»
»Ja, det är meningen!» svarade han med en afböjande
blick på Georginia.
Under märkbar sinnesrörelse lemnade hon rummet.
»Nå. . nu äro vi ensamma!» yttrade Hermer och drog
sin stol närmare till soffan. »Säg mig nu i guds namn,
hvad som står på!»
»Det är ty värr icke sagdt i få ord. För att begära ett
råd, erfordras att herr Hermer först bör ha kunskap om alla
förhållanden, och den kan vinnas endast genom det jag skall
meddela samt af några originalbref, som finnas i min vård
och hvilka jag medtagit för att kunna lemna en någorlunda
redig blick öfver det hela.»
»Det der liknar sig till en allvarsam familj hemlighet.
Ni skrämmer mig och väcker min nyfikenhet på en gång!»
sade Hermer. »Jag måste först stoppa min pipa, för att
kunna rätt höra i ostörd ro.» Sedan detta var gjordt satte
Hermer sig åter, och Waldenberg började:
»Jag hade en vän — jag vågar ej mera säga att jag
eger honom — Axel Muller, en yngling med ljust hufvud
och godt, men allt för varmt hjerta, en utmärkt uppfostran,
rika talanger, mångsidiga kunskaper och en fin bildning. Han
var ende sonen till en aktad och förmögen embetsman i D.
Professor Muller hade i yngre åren varit förtrogen vän till
öfverjägmästaren baron Torsten Lindorm, och ännu, sedan
åren och en mängd olika skiften afkylt den första värmen,
fortforo de båda männen att brefvexla med hvarandra, dels
för att skänka öfverjägmästaren nöjet af en fortsatt blick på
dé politiska angelägenheterna, hvilka sent spredo sig till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
