- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
153

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellan 1 och 2 på natten hade den olycklige åter
fortsatt sitt bref.. . »Ha, ha, ha, han frågar hvad jag gör
här i trakten... O, Waldenberg! min vän, jag har sett
honom, ansigte mot ansigte. Så skön han ärl Blodet inom
mig kokade våldsamt. Gonstances make, det är ju rysligt!
O, jag hatar honom, så ädel han än har visat sig... Mitt
utseende måste ha varit förfärligt. Jag tror nästan, att jag
skrämde honom. Också oroade jag honom med ett
luftsprång, h vil ket var rätt pikant . . Ha, ha, ha, hvad utgör
väl lifvet, min käre Waldenberg, annat än en mängd sådana
besynnerliga språng från passivt lugn till jordens högsta
salighet, derifrån till afgrunden, och tvärt om, allt som det
bär sig... God natt! Jag förmår icke mera.

Klockan 9 följande morgon .... Han ligger i hetsig
feber, och pastorn är efterskickad. Jag är således alldeles
fri och ledig i dag. Du torde fråga hvad jag gör. Jag gråter
och skrattar ömsom, jag betraktar min sista skatt, det lilla
pulvret och räknar otåligt klockslagen, som föra mig närmare
målet.....

Om aftonen klockan 7 . . . De sista sekunderna nalkas,
Waldenberg! Amman är efterskickad: det lider. Farväl,
redlige vän, farväl! Tack för din vänskap 1 Skrif eller res
sjelf, om du förmår, till min far, öfverlemna inneslutna bref
och bönfall om hans förlåtelse för den brottslige sonen, som
i hvarje redigt ögonblick välsignar honom.

Det var ej möjligt, det kunde icke blifva annorlunda.
Jag är kall som is. Likväl bränner det som det vore eld
i stället för blod i mina ådror. . . Detta bref skall jag sjelf
lemna i postgården, då jag går. Sörj icke för mycket, min
trogne Waldenberg I Vi se hvar andra snart åter, och hvad
slutet af sorgespelet angår, får du väl höra det af någon.

Farväl, farväl!

Hvad jag väntar på aftonen och mörkret.. .

Bed för din olycklige

Axel Muller.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free