Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, då han tycktes ha blifvit så fullkomligt förändrad till följd
troligen af någon lycklig sakernas vändning, ty att allt detta
kunde vara en med ansträngning’ vunnen förställning, kunde
hon icke ana, emedan hon naturligtvis icke kände det samtal,
som på formiddagen egt rum mellan Arthur och Lindorm.
Men oaktadt det nöje, hon erfor, rörde sig dock i hennes
själs hemliga gömma ett slags obestämdt missnöje,
förorsa-kadt af vissheten att med det mjeltsjuka och sorgbundna i
Lindorms väsende hade också denna underbara och djupa
färgbrytning forsvunnit, hvilken lånat ett så tilldragande och
mystiskt behag åt hvarje hans ord och handling; och dessa
blickar sedan . . dessa dunkelt, djupt ur hjertat trängande
blickar — allt detta hade lemnat rum för en intagande och
otvungen artighet, som väl klädde honom, men likväl ej gaf
honom samma tjusningsförmåga, som annars var honom egen.
Slutligen smög sig den öfvertygelsen på henne, att något
oförklarligt inträdt i deras förhållande till hvar andra och att de
aldrig varit mera främmande än nu, då motsatsen tycktes
visa sig. Hon nästan önskade, att han åter blefve sig lik,
ehuru hon i följande ögonblick förebrådde sig detta såsom
sjelfviskt och orätt.
Emellertid bortdogo solens sista strålar, skuggorna
förlängdes, tiden till uppbrott var då inne.. . Afskedet blef
kort. Icke en blick, icke ett ord förrådde för Georgina hans
hjertas tillstånd, och han tycktes med afsigt undvika alla
yttranden om sin återkomst. Tyst smög hon sig till sin
älsklingsplats i parken. En förfärligt tryckande oro tyngde
hennes bröst. Hon nedsjönk på gräsplanen och lade handen
hårdt mot den förrädiska punkt, der såret sved.
Denna natt var det lugnt i Lindorms rum.
Antingen han sof i ro, till freds med sig sjelf genom något
kraftfullt beslut eller han tvang sig till hvila för att tidigt kunna
vara uppe, detta är oss obekant — men Waldenberg hörde
icke hans ensliga vandringar denna natt.
Klockan 4 var hela huset i rörelse. Baronen syntes
nu förunderligt starkt upprörd: han talade nästan icke, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
