Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
Fjorton dagar voro förflutna, sedan föregående uppträde
egde rum.
Det var natt. Engelvikens invånare hade gått till hvila.
Endast Lindorm vandrade i ändlös oro öfver golfvet i sin
sängkammare. Hans tunga steg väckte Waldenberg ur hans
lätta slummer ... Det bleka himlaljuset, som så ofta skimrat
öfver menniskornas lidanden och fröjder, belyste här tvenne
varelser, hvilkas hjertan klappade af samma känslor, samma
smärtor.. ty att Georgina från första ögonblicket gjort ett
outplånligt intryck på Lindorms hittills för kärleken tillslutna
hjerta, det var otvifvelaktigt, ehuru han med kraft sökte
stålsätta det mot de våldsamma rörelser, han erfor och
hvilka utgjorde en ny källa till qval. Gustaf Lindorm led
emellertid icke af inbillade smärtor, hvilka for många äro ett
lika väsendtligt ondt som olyckan sjelf. Hans var allt för
sann, allt för otvifvelaktig, och dock led han äfven af det
hemlighetsfulla välde, som en i vissa själar instängd fånge,
hypokondrien, utöfvar.
»Fader, fader», hviskade han, i det han, stödjande sig
mot det halföppnade fönstret, blickade upp till den lugna
natthimmeln, »din ande omsväfvar mig. Du lemnade mig
i arf denna vulkaniska själ, denna oroliga trängtan, detta
rastlösa inre arbete. Hvi trodde jag, att allt skulle kunna
söfvas till ro, då jag offrade min ära, mitt namn, mitt lugn,
mitt bättre lif för att rädda all denna egendom åt en annan?
Gustaf Lindorm. I. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
