Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kämpad och tillbakaträngd af hans förstånd, hvilket bjöd
honom innesluta den i sitt eget bröst. Hon hade icke varit
den milda, goda och känsliga qvinnan hon var, om hon
för-blifvit alldeles likgiltig för en sådan dyrkan, men något
gensvar kunde den icke väcka: dertill var Waldenbergs hela
väsende allt för stilla, allt för vekt. Hennes önskningar voro
hans, hennes vilja hans . . till och med om hon någon gång
visade sig nyckfull, hyllade han äfven då hennes inflytelse.
Georgina fann, att han var ohjelpligt blind i detta hänseende.
Derför kunde hon värdera och hålla rätt hjertligt af den
finkänslige Waldenberg, hvilken äfven egde en vältalig
förespråkare i sin sjuklighet, som ständigt erinrade om hans
snara förmälning med grafven. Men farlig för hennes lugn
skulle han aldrig blifva.
Den man, hon en dag komme att älska, borde i
in-tellektuelt hänseende stå ett halft trappsteg högre än hon
sjelf. Han skulle i henne ega ett sällskap, som väl
förmådde fatta och följa hans högre naturs djerfva flygt, men
dock alltid förblef på ett litet afstånd, hvarigenom hon kände,
att det var Aan, som upplyfte henne till sig, icke hon som
nedsänkte sig till honom. Vidare borde han naturligtvis ega
en mängd upphöjda egenskaper, numera sällsynta, utom hos
dem, hvilka kunna gälla för lyckliga undantag från regeln.
Och då undantag i alla tider varit få, hade det troligen
blifvit ganska kinkigt för Georgina att anträffa ett sådant,
om ej hennes känsla kommit med i spelet, förr än hennes
öfvertygelse om föremålets fullkomliga värde hunnit stadga
sig och härigenom bragt någon jemkning i saken.
Det var Lindorm förbehållet att väcka och bibehålla
denna känsla. Redan den beskrifning, Willy lemnat om
främlingen vid deras första möte på kyrkogården, hade väckt
ett starkt intresse för honom, och det minskades för ingen
del, då hon följande morgon erfor, att det var Gustaf Lindorm,
hennes barndomsvän, hvars minne genom det aldrig
nedlagda samtalsämnet om friherrinnans styfson ständigt
fort-lefvat. Han måste motsvara allt det hon tänkt sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
