- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
46

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, ser du, när jag fick skollof, sprang jag från
prest-gården ned på kyrkogården för att se åt, om torfven
grönskade på den lilla bänken, du bedt mig vårda. Bäst jag
stod der, får jag höra en vagn rulla på landsvägen. Jag
trodde, att det var främmande till prestgården, men den
stannade i stället framför kyrkogården. Som jag ville se
litet närmare på saken, klef jag upp i trädet, och då blef
jag varse en vacker jagtvagn, alldeles sådan som kyrkoherden
Werners. Du mins väl kyrkoherdens vagn, Gina?»

»Ah ja, men jag bryr mig ej om vagnen. Hvem eller
hvilka sutto i den?»

»Utan att vara allvetande», genmälde Willy, »hade jag
ej kunnat meddela dig det, i fall icke en särdeles konstig
händelse inträffat.»

»Nå, hvilken då? Du skall icke vara så vidlyftig,
lille Willy 1»

»Jaså, får jag icke tala, såsom jag vill och du ej låter
bli att afbryta mig, så kan jag gerna tiga!» menade Willy
småond.

»Nej, nej, tala, min söte gosse! Det var en vagn sådan
som kyrkoherdens, och i den satt, sade du...»

»Jag sade icke, att någon satt deri», svarade Willy,
på allvar förtretad, »ty innan jag hann upp i trädet, var
den ene af herrarne redan ur vagnen, och den andre, en
mycket ung och pojkaktig officer, låg till hälften utanföre
med en kikare för ögat. Den som stod på landsvägen, talade
några ord med honom. Derpå tog officeren med hästar och
vagn vägen till Engelviken. Efter några minuter inträdde
främlingen på kyrkogården. Men, Gina, du må tro, det var
en karl, som var något med . . . alldeles sådan, som jag
förestält mig de romerska hjeltarne. Och om dessa skall jag
nu läsa med vida mera intresse än förr, ty nu vet jag huru
jag vill, att de skola se ut. Du älskar ju också Roms
hjel-tar, Gina?»

»Ja visst, kära Willy, men upprigtigt sagdt, intresserar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free