Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hard, som... ack, förlåt mig — jag blir alltid
tokig, när jag tänker på att någon annan, vare
sig lefvande eller död, har del i ditt hjerta."
"Du vilda menniska, hur skall jag väl
någonsin kunna tämja dig! Men trösta dig...
det är icke fråga om mig, ej heller om
Gotthard ... sofve han i frid! Jag tänker ej mera
på honom, hvarken med smärta eller bitterhet.
Mina känslor för dig, för dig, min Ludvig,
ha sopat bort eller jemnat alla andra, men
det är också af dig jag fordrar mitt framtida
lugn.... Jag afskyr svartsjukan och — hvad
tror du — jag har likväl sjelf redan varit dess
offer. Du vet att jag tre gånger visat dig en
oförklarlig nyckfullhet: första gången, då vi
hemkommo från middagen på prostgården, den
der aftonen som jag hade Gotthards bref
framme och du," tilläde hon med sänkt blick, “trodde
att det var detta som förorsakade min rörelse,
andra gången, då jag föregaf mig vara sjuk
och slutade med att vilja resa, den tredje, då
du mötte mig vid min återkomst från A. i
våras. “
“Skulle allt detta," frågade Ludvig, och
hans öga blixtrade af öfversvinneligt hopp,
ty han betraktade saken från en annan sida
än Lavinia, “hafva varit af.. . o, nej, jag är
icke så inbilsk att jag kan tänka ditåt. Du
skulle då, nästan lika länge som jag, i
hemlighet brunnit af samma känsla ?“
“Det var vårt öde,“ svarade hon leende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
