Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ensam med den lilla mångskiftande
tusen-konstnärskan, sade han säll ooh tacksam:
“I dag är allt förspnadt. Var ständigt
sådan, älskade Julia, och gårdagen skall för
alltid utstrykas ur mitt minne!“
Men den utströks ej ur Julias minne.
Under det hon besvarade Rudolfs
smekningar och med rörande blyghet försäkrade
honom, att hon ansåg sig föregående afton
genom skrämseln ha haft ett anfall af yrsel,
upptänkte hon medel att rätt eftertryckligt
skrämma honom igen. Hade hon förut
intrigerat endast för sitt nöje och för att hafv&
något att skratta åt till vintern, så ville hon
nu göra det af hämd.
Rudolf skulle få lära sig att bäfva af ångest,
och sedan skulle han få lära sig att tacka gud
för det han ej hade något annat att beklaga
sig öfver, än sin hustrus små naiva och
oskyldiga nycker.
I tvänne dagar ännu fortfor Julia att spela
eq. botgörarinnas vackra parti och. att så §tad^
fasta sitt välde öfver Rudolf* att detvälsynte$
att han var mera kär och insnärjd än han
någonsin vtqit.
t Men Ludvigs och Lavinias känslor var det
henne omöjligt att böja och forma efljer sin
vilja., icke. ens efter sina önskningar. Lavinia
var artig, men icke systerlig, och Ludvig
undvek henne alltför synbart, så långt höfligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
