Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min omtänksamhet att ha något svalkande i
ordning åt dig.u
“Ja, det är just din talang, det!“ svarade
Ludvig, som i sin upprörda sinnesstämning
tyckte sig finna ett slags gäckeri i sin hustrus
välmenta uttryck.
Han kastade i detsamma tömmarne
åtbe-tjentgossen, hoppade ur vagnen och tillsade att
den skulle hemköras förut.
Lavinia blef ytterst förvånad. I stället att
möta en blick strålande af glädje och
tacksamhet, i stället att se sin lilla artighet förstådd
och värderad, möttes hon af en blick, som väl
brann, men icke värmde, och af ett språk, som
var alltför tvunget att röja en skymt af
naturlighet.
“Han har haft någon stor förtret eller
ledsamhet i affärsväg !u tänkte hon och bemödade
sig att i sitt väsende inlägga en otvungenhet,
som kunde försäkra honom att han icke sårat
henne. Hon var säker att det sedermera skulle
hafva gjort honom ondt, om han låtit henne
uppbära följden af det dåliga lynne han
hemfört. “Det kan i alla fall,“ tröstade hon sig
sjelf, “icke blifva en vana, ty hittills har det
ännu aldrig händt att han visat någon
mulenhet inomhus för sådana anledningar.“
Grefve Adrian, som fått en alltför knapp
helsning, tycktes emellertid icke hafva fattat
samma ädelmodiga beslut. Det låg tvärtom en
viss retlighet i den ton, hvarmed han yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
