Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Hon tror visst ingenting sådant, nej, icke
något ondt, min nådiga fru, hon blott förvillar
sig ibland! Hur skulle hon kunna tro ondt
om den, som var så ädelmodig att bjuda henne
en plats bredvid sig, då alla andra (och det
är just det som hänger i Marie och gör henne
så skygg) hade endast spe och förakt?"
“Icke alla," sade Lavinia nästan andlöst.,
"det vore orättvist att säga det."
“Mycket rätt: ryttmästarn helsade. Ack
ja, han har alltid varit god mot oss och alltid
bemött Marie som en bror!"
"Jag erinrar mig att jag hört min man
tala med mycken vänskap om mamsell Rehnman."
"Ja, han är gudskelof af det slags
sällsynta vänner, som icke gå bort. när den onda
dagen kommer. Min salig man hade haft den
äran att vara lärare åt ryttmästarn, och från
den tiden blef det en ständig vänskap dem
emellan, fast ryttmästarn hela långa tiderna,
ja åratal, var ute på resor och skild från vår
ort. Men sedan han köpte Rosenborg — det
var väl halftannat år förrän han gifte sig —
kom han ofta till komministersgården, och när
min gubbe dog, lofvade han honom med varm
hand att aldrig öfverge mig och Marie. Han
höll också ord. Ryttmästarn hjelpte oss till
detta här lilla stället, som gudskelof är mitt
eget, och här har jag med min Marie lefvat
mången treflig och fröjdefull dag, innan den
stora olyckan inträffade, och gudskelof mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
