Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje visshet var dessutom att föredraga
framför ovisshetens tusen sinnrika plågor.
Snart låg det lilla huset framför henne.
På en grönmålad bänk under de bägge
blommande aplarne satt den ärevördiga fru
Rehn-man och redde ut garn: bredvid henne,
sysselsatt med sitt broderi, satt Marie, på hvars
kinder rosorna åter började knoppas.
Då de bägge fruntimren fingo se Lavinia,
stego de genast upp, och fru Rehnman, som i
sin obeskrifliga enkelhet likväl uppfattat den
bästa takten, ett godt hjertas fina takt, gick
med stilla och vänlig artighet mot den unga
frun, hvilkeu hon icke förut sett, men dock
genast igenkände af såväl rodnaden på hennes
kind som af den beskrifning, hon erhållit på
Lavinias ovanliga skönhet.
“Jag tror minsann, “ sade den gamla
pastorskan med behaglig fryntlighet, “att vi ha det
nöjet se vår hederlige ryttmästares goda fru?
Hjertligt välkommen och innerligt välkommen!“
Och gumman afröjde skyndsamt hela högen
af redda och oredda garnhärfvor.
“Ack, gör icke så mycket besvär !* bad
Lavinia med en röst af obeskrifligt välljud.
Hon blef mäktigt intagen af den gamla
fruns rena och goda ansigte, milda och
anspråkslösa värdighet; och lefvande intryckte sig i
hennes hjerta denna tanke: “Så skulle en
tfätt-skaffens moder icke mottagit den qvinna, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
