Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa rader, för knappt två veckor sedan
skrifna af Ludvigs hand, bortryckte intill sista
skymten af hvad Lavinia kallade sin förvillelse.
Nu kunde hon icke mera villa sig — allt var
klart, utom den obegripliga och enfaldiga
godtrogenhet, hon för sin egen del ådagalagt.
Att i denna stund se sin man, att gå till
bordet blottställd för både hans och grefve Adrians
spanande blickar, det kände hon vara alltför
mycket vågadt, innan hon fått mera välde öfver
sig. Dessutom behöfde hon tid att eftertänka,
pröfva och besluta det handlingssätt, hon nu
hade att följa. För att vinna denna tid, detta
välde, blef hon qvar i sitt rum, och i den grad
hade blodet trängt uppåt hufvudet, att hon
gerna kunde räkna på att hennes illamående
skulle narra åtminstone fru Brunsberg*
Ur strömmen af de intryck, hvaråt Lavinia
nu öfverlemnade sig, uppstodo några i en
bestämd tankeform.
Sådan var då Ludvig, denne stolte, redlige
och vältänkande man, som hon ansett så värd
sin aktning! En gång hade han haft för afsigt
att taga Marie Rehnman till sin hustru, men
han lemnade henne i stället åt vanäran. Han,
som aldrig erfarit kärlekens välde, hade likväl
med så mycken skicklighet spelat denna intrig,
hvilken han ännu underhöll — dock, detta var
något som biljetten icke upplyste. Förbindelsen
fortsattes ännu, det var klart, men det tycktes ej
mera vara fråga om kärlek: man hade utbytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
