Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Har ej du tegat för mig — skulle jag
påtvinga dig mitt förtroende?"
Grefven svarade ingenting. Han var
synbarligen alltför lycklig att tänka på
motsägelser.
Ludvig betraktade honom med deltagande.
Han erinrade sig att Adrian under många år
lefvat för och arbetat på detta stycke, som
Ludvig aldrig trott skulle eller kunde blifva
något annat än en afledare för det stora
öfver-flöd af känslor ocli fantasier, som grefven i
yngre år hade att disponera. Att detta stycke
under de långa åren så många gånger
ombil-dat sig, tills det fått en alldeles ny själ, visste
ej ryttmästaren, knappt författaren sjelf.
Hans sorgspel, hans ungdoms älskade
dröm, på hvilket han nedlagt så mycken tid
och möda, hade ändtligen nått en fulländning,
som han började ana, utan att likväl våga tro
den. Men huru skulle han, som af naturen
egde den högsta anspråkslöshet, den sannaste
blygsamhet, förmå sig att bedja någon om ett
omdöme deröfver? Redan detta förutsatte ju
att han ansåg det som ett konstverk, och
troligen skulle det förblifvit som hittills, om han
icke lärt känna Lavinia. Det förtroliga och
vänskapsfulla umgänget med denna qvinna,
som han snart lärde sig akta och värdera,
af-nötte småningom hans tvehågsenhet för ett steg,
hvilket han sjelf innerligt önskade, och han
hade valt henne till sin förtrogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
