Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Scener från undra och öfra regionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig gitarr-ackompanjemanget bäst ooh vackrast,
men olyckligtvis spelar jag icke gitarr. Den
här" — Lavinia visade p& en, som stod i hörnet
mellan fortepianot och väggen — “är väl efter
din första hustru!"
• “Min hnstru" — ryttmästaren uteslöt oidet
första — “spelade icke detta instrument, men
om det skulle roa dig att lära det, torde
möjligtvis jag kunna gifva dig några hänvisningar. “
“Huru, Ludvig, är det du sjelf som spelar?
Säkert sjunger dn då åfven — och detta har
du ej sagt mig!“
“Åh, en så ringa förmåga som min var ej
stort värdt att nämna. Kanske skola vi dock
någon gång, om jag någonsin mer blir i lynne
att sjunga, försöka oss tillsammans. Men hvad
gitarrén beträffar, är dén mig för vek: jag öfver*
flyttar derför gerna min lilla talang på dig.“
“Och jag tager dig tacksamt på orden och
lofvar bli ytterst uppmärksam!“
En stund senare satt ryttmästaren framför
det i hast anordnade middagsbordet.
Lavinia vandrade fram ooh åter, allt medan
hennes öga uppmärksamt eftersåg att
ingenting saknades. Slutligen sköt hon fram en stol
och satte sig midtemot Ludvig för att skära
en kyckling, och så lätt, angenämt och husligt
språkades under tiden, att han aldrig under
någon måltid tyckt sig erfara en sådan trefnad.
Fru Brunsberg var icke uppe med sin fot,
betjenten gick ut och in, och då han vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
