Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stafligen yar i fara att qväfvas, och det var
denna omständighet som hindrade henne ifrån
att låta “r#ttesans“ berättelse undergå ännu
flera rättelser.
ttMarie, mitt barn,44 sade fru Rehnman med
ett småleende, som, så godlynt det än var, nära
nog Idragit fru Kumlin gallfeber, “gå ut och
ställ om lite té: kamrerskan blir hes!“
Marie steg upp. Hon hade redan länge
haft möda att hålla ut med kamrerskans
odrägliga sladdef, men moderns förmanande
ögonkast varnade henne ifrån att gifva den elaka
en sådan triumf.
Men då kamrerskan Kumlins spjäl-karet
åter rullade bortåt vägen, hejdade Marie icke
längre sin smärta. “O, min gud,“ klagade hon
under tårar, “jag tror att åtminstone en del
af detta är sanning! Kanske var det verkligen
hans eget infall att erbjuda mig plats i vagnen.
Som mamma vet, är han så stolt att han
verkligen icke begriper hvad heller ingen harmod
att låta honom förstå. “
“Jag, mitt barn, tror tvärtom icke på detta
prat. Men hur det än förhåller sig, förmå vi
ingenting annat än bedjp, det allt snart måtte
bli godt igen.“
“Men, mamma, om han nu verkligen rest
bort för någon sådan orsak? Han är så lätt
sårad och retad. Ack, jag lider grufligt vid
blotta tanken att det för min skull kan bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
