Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trött att sitta så der orörlig: hon måste nöd*
vändigt röra litet på armen — och till sin allra
djupaste bestörtning kände hon då att hennes
mans hjerta klappade så hårdt och fort att
slagen nästan jagade hvarandra.
I ögonblicket måste den stackars armen
åter söka sig en ny ställning.
Den upptäckt, hon gjort, hade emellertid
icke allenast färgat hennes kinder, den hade
äfven satt hennes eget hjerta i rörelse. Men
hur mycket högre skulle hon ej hafva rodnat,
hur mycket snabbare skulle ej hennes hjerta
slagit, om hon kommit ätt erinra sig det han,
hvars arm lätt och vårdslöst låg kring hennes
lif, kanske just i sammå, ögonblick gjorde
samma upptäckt och hade kanske alldeles samma
undran!
Ifall Lavinias tankar råkat åt det hållet,
skulle de fullkomligt hafva träffat sanningen.
“Han sofver icke!“ sade hon. “Hvarföre
låtsar han då så... h vårföre slår hans hjerta på
detta sätt, som... som jag aldrig föreställt mig
att det kunde slå ... det är verkligen ...
verkligen underbart."
“Hon sofver icke!“ sade han. “Hennes
hjerta klappar — men hvarföre? Är hon
förlägen, oroad, besvärad? Saknar hon kanské
mod att säga: ’Det plågar mig att sitta så?’...
Eller vore det möjligt att hon .. v omöjligt,
omöjligt!’
Lävinia reste sig. “Jag är nu iöke det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
