Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre väsende syntes, så i grund upprördt var
det inre. Hon kände en afsky blandad med
förakt för denne man, som så rysligt vågat
förolämpa henne, att han fordrat det hon, hans
hustru, offentligen skulle helsa på mamsell
Rehnman ... Ovilkorligt drog hon sig undan
beröringen af hans arm, hvilken brände henne
genom både kappan och klädningen.
Men ryttmästaren förstod icke hennes
rörelse. Han trodde endast att hon sökte en
beqvämare ställning och sade med den mjuka,
behagliga röst, som stundom, oaktadt den kom
frin honom, tycktes henne så innerligt
anslående: “Luta dig mot min axel, bästa Lavinia!“
Och med detsamma icke blott vidrörde han,
utan lade verkligen sin arm omkring hennes
lif och flyttade sig bättre fram, att hon måtte
kunna hvila hufvudet så som hon fann bäst.
Lavinia ärnade med ett: “Nej, jag tackar,
jag sitter bra!“ draga sig ännu längre in i
hörnet, men innan dessa ord hunnit öfver
läppar-ne, låg redan hennes hufvud, utan all
medverkan å hennes sida, mot mannens axel, och hon
tänkte då: “Jag nödgas fördraga att sitta i den
här ställningen ett par minuter, för att icke
förolämpa honom ... Men hvad kommer åt
honom i afton?... Skulle han vara sådan, om
han underhölle en brottslig förbindelse? Skulle
han väl antagit mitt förslag att bjuda henne
plats i vagnen, om deruti funnits något
kränkande för mig? Det måste vara förtal alltsom*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
