Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(JNA TR. UA FE VR & säd
EN TE fas PR en a SR an ge lg fa la FR YT
EE AR ARN a I BENA a PE fe IN
SSK re ra fat d
C ; ra ERAN pg å
SYN EE ET 3 ERE org YT SE TA
74
sig af arbetarens händer. Dess skorpa var färad i alla
riktningar som en jernvägskarta. Vid närmare på-
seende upptäckte man i sprickorna en vimlande mängd
täcka, små, hvita varelser, hvilka kunde liknas vid af-
klippta sytrådar. Paola såg först på osten, derefter
på sin sällskapsdam med ett uttryck af den djupaste
fasa. Hennes nästa handling var att så obemärkt som
möjligt låta Carcopinas gåfva glida ned för vagnssidan,
åtföljd af handskarne, som berört den. Zevaco tycktes
icke lägga synnerligen märke till allt detta; han satt
fördjupad i sina tidningar, Ange-Marie var deremot
en mera uppmärksam iakttagare. Då han såg osten
falla, stannade han sin häst, tills vagnen kom förbi,
derpå steg han af, tog först osten, derpå den unga
fröken Colonnas handskar och gömde dem i sin kofta.
Ett af de sista husen i Soccia tillhörde en bekant
till Zevaco. Han stod i dörren, då vagnen stannade,
helsade och hörde med stor tillfredsställelse, att man
beslutat stanna hos honom, medan Ange-Marie an-
skaffade ridhästar.
»Det drar upp till ondt väder«, sade Costa — det
var mannens namn, >»stanna hos mig i natt, herr Ze-
vaco, mitt hus och allt hvad jag eger skall stå till er
tjenst.<«
Det sista yttrandet var en välment artighet, som
främlingen hör upprepas öfverallt der han kommer.
Handlingen motsvarar beständigt orden; det är omöj-
ligt att tänka sig större gästfrihet än corsikanernas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
