Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RE
gång, så alt jag kunde amyga mig ned till Thims-
gaard för alt säga dig ett sista farväl.”
Julig försökte att tala, men hennes stämma qväl-
des al gråt, Hon fattade bana båda händer i sinn,
och höll dem qvar, under det de fortsatte att länge
betrakta hvarandra,
På detta sätt möttes nu åter dessa båda äl-
skande, med en öppen graf framför sina fötter,
och bakom sig ett enformigt, sorgligt lif, der ögat
ieke hade att fösta sig vid annat än grafear, i
hvilka förboppningar, sträfvanden och alla ljusa
drömmar om lycka och sällhet lågo jordade. Åren
hade förändrat deras yttre förbållanden; men det huf-
vud, Julie lutade mot Rolands, var lika gråtl som
hans. Under denna långa tid hade båda burit på
samma bemlighet och rufvat på samma sorg. Deras
kärlek hade dock hvarken tid eller olika förbållanden
kunnat qväfva, Ännu i detta ögonblick kände båda
sina bjertan klappa lika varmb som i forna dagar.
”Min ende vän,” hviskade Julie, under det hon
tryckte hans kalla bänder till sitt bröst, ”hur föga
lycka bar dock ej lifvet skänkt oss bådal”
”Det kunde hafva varit bällre,” svarade Roland
med ett stilla leende, ”men vi få ej klaga deröfsver.
Vårt lif bar ej varit så alldeles olyckligt, ty byad
vi än lidit, hafea vi dock förtfarit att älska hvar-
andra, och deovua dag är helt visst den gladaste
jag någonsin vet mig bafva upplefsat,”
”Hvad du har måst lida och utstå mycket för
min skolll Jag ryser när jag länker på det grym-
ma straff, som ådömdes dig, endast för din ädel-
modiga tystnad rörande åtkomsten af milt porträtt.
Ack, Roland, bvarför sände du mig ej det minsta bud
härom, så att jag kunnat bönfalla om nåd för dig?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
