Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jaa I Rade
TNG RR
”Nå, Roland, uppebåll nu inte Ulla längre med
divt prat,” sade tattarqvionan, ”Du hör ju ott
hon skall vara bemma, och du vill väl inte aut.
hon skall få något obehag för vår skull?”
Roland tog Ullas hufvud mellan siva händer,
Wryekte en kyss på bennes hår och hviskade: ”Far-
väl då, i bimlens namn; farväl, Ulla, jag glömmer
dig aldrig i beta mitt lif!”
”Farväl, mitt barn, farväll” sade Kirsten rörd.
”Skieka dig väl i ditt nya stånd och slut inte
bjortat till för fatrigt folk.” å
Ulla gret, svepte kappan om sig och gick. Ro-
land Intade sig ved öfver bordet, dolde ansigtet
i sina händer och soyftade högt; sjellva gamla
Kirsten hade svårt att kufva sin rörelse. |
Då öppnades dörren på nytt; Julie stack in
hulvodet och hviskndes: ”Forväl, bita två, för allra
sista gången!” -
”Vår Ires ere med dig, mitt barn! Mengå I
nn,” sade tattaroqvionan, i det hon höll handen
lör ösonen, ”gå im väg, ty unnars känner jag alt
det också pår på tok för mig”
Julie slängde till dörren och aflägsnade sig.
Inne i stugan Kerrskode det länge en omfbruten
tyatnad, Både Kirsten och Roland voro lör myc-
ket sysselsatta med sisa eena tankar för att kunna
säva något,
’Tre timmar senare vamndrede Rollo nedåt vä-
gen, som förde från Kirsten Ryles koja till Thims
slott. Snön hade upphört nt allas månen kastade
sitt bleka sken öfver den storm ljungheden, hvars
jemna yta endest afbröts här och der al en gam-
mal, till hälften insjanken ätt-hög, com böjde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
