- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
164

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 11. En sorg, som inte var någon sorg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.164

Med flämtande andedräkt på de stunder då hon
för hostan och andnöden, som voro svåra, kunde tala,
hade hon bekänt, att hon allt sedan sin barndom
hade traktat att på ett eller annat sätt undkomma allt
det släp och slit, som hon såg de sina vandra i.

Hon kom inte till mostern för att lära sig tvätta
och stryka, hvilket arbete hon hatade, ja, hon hatade
allt arbete, utan hon kom till anförvandt en med det
fasta beslutet inom sig att på ett eller annat sätt dra
fördel af sitt vackra utseende.

Mostern grälade och gnatade jämnt på henne, för
att. hon inte ville göra något.

Sina innersta tankar och planer hade hon inte
anförtrott åt någon. Ingen visste eller hade någonsin
fått veta hvad hon bar inom sig. Den kvällen Agaton
mötte henne, hade hon inte gått vilse. Hon kände
vägen mycket väl. Hon hade gått ut med det fasta
beslutet att själf ta sitt öde om hand och gifva det
en ny riktning.

Hon hade bestämt sig för att tilltala eller svara
förste bäste. Denne förste hon såg och kom inom
synhåll för var Agaton. Men så snart hon sett honom
och ännu mer, när hon hört hans röst, hade hon
ändrat sina planer.

Om hon spelade sina kort väl, skulle hon kanske
icke allenast kunna lämna alla forna förhållanden och
den klass däri hon "blifvit född, bakom sig, icke
allenast få gå klädd i fina kläder, utan att behöfva släpa
ocli träla. Hon skulle kanske därtill kunna få allt
detta — icke, som hon tänkt, genom att lämna sin
ära i pant — utan med ära.

Agaton kanske kunde bli den förmedlande
plankan, som kunde hjälpa henne upp på ett eller annat
sätt. Ty han såg så snäll och beskedlig, ja, svag och
lättledd ut, så hon nog skulle få honom att tro på hvad
som hälst.

Det hade också lyckats.

Allt skulle kanske gått bra. Hon hade kanske
blifvit Agaton en god hustru, om hon bara ej sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free