Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
— »Vänligt!»
— Vi kunna ju säga ömt — ifall ni vill ha
det tydligare. Hvem var det, som jämt, ända
från första dagen, ansåg sig alltför god och
öfverlägsen och högre intresserad för att kunna
ta en sådan oduglig äfventyrare som mig på
allvar?
Hon teg med hoppressade läppar och
nedslagna ögon, alltjämt litet bortvänd ifrån honom.
Han höll sina ögon stadigt fästa på henne.
— Jag glömmer aldrig mitt första
anspråkslösa försök att underhålla er, då Hellwer
presenterade oss, sade han i något annan ton.
Det var i hallen på hotel Rose... Ni kom
nerför trappan, och jag stackars sate var ju förstås
bländad vid första ögonkastet: vera incessu
patuit Dea ...
— Dumheter! sade Ebba, lättad vid hans
afvikning från ämnet.
— Ja — det varade ju inte länge, förrän
jag märkte, att någon gudinna var ni i alla fall
inte. Jag hade knappt sagt ett ord, förrän
ni afklippte mig med: »Jag vill helst tala tyska.
Jag ämnar öfva mig i tyska.»
— Sade jag det? undrade Ebba misstroget.
Det var ju nästan ohöfligt.
— Det var förbannadt pedantiskt, om ni
vill veta, hvad j a g tyckte. Och hur flat ni blef,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
