Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
hos honom att tala om henne. Inte så, att han
någonsin frågade dem efter henne — det
gjorde han aldrig; han blott påminde dem om
henne, sådan som hon varit, när de ännu voro
små och de alla ännu varit tillsammans. »Minns
ni mamma den gången?»... »Kommer ni ihåg,
att mamma alltid brukade säga?»... I ett af de
två rum, hvilka svågern Henrik Stjerne, som han
efter förmåga (ty sjuk var han alltid) trofast hjälpt
med gårdens förvaltning liksom han nu hjälpte
systersonen, på sin tid upplåtit åt honom,
hängde öfver hans säng en förstorad kopia af
det vackra ungdomsporträtt af Alexandra, som
hon, medan de ännu voro hemligt förlofvade, en
gång skickat honom. Och originalet låg i hans
gamla svarta plånbok — det hade Eva
tillfälligtvis upptäckt: inte ens för henne hade han
visat det. Han var inte mera än något öfver
femtio år — knappt äldre än Thomas Carter,
men ack — hur olika! Mager, framåtböjd,
astmatisk, med halfannan lunga hade han,
stoiskt tålig och litet trött resignerad, utan att
någonsin numera söka förbättra hvarken sin
hälsa eller sina högst anspråkslösa yttre
omständigheter, lefvat bland de sina, som innerligt
höllo af och värderade honom. Han hade varit
en ståtlig och vacker karl på sin tid, munter
skälmaktig, stark, en smula maklig och
oföretagsam men — som alla Skyttar — varmt andligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
