Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
som hon aldrig vågade yttra och som han alltid
gissade — var, att hon var rädd för att komma
hem till Sverige igen, och att hon var rädd för
att känna sig hemlös i Sverige. Att känna sig
hemlös i utlandet kunde gå an, men hemma!
... Hon visste, att hon i den landtliga
ensamheten på Allinge, ställd mellan sin man och
en annan mans barn, inte skulle känna sig i
stånd att skapa någon af dem ett hem. Och
en stad i Skåne kunde naturligtvis inte komma
i fråga: så nära Marieholm! Stockholm gömde
bittra ungdomsminnen och där hade hon också
Carters gamla bekantskaper och släktingar emot
sig. Men här i Wiesbaden hade de det ju bra:
ett vackert hem, förströelse och sällskap af
hvarandra — här hade hon sin man för sig
själf, och sina barn, när hon någon gång hade
dem, hade hon här också helt och hållet för
sig själf.
Förhållandet mellan Eva Skytte och
styf-fadern hade alltid varit lite ömtåligt. Då modern
öfvergaf hennes far, hade hon redan varit så
pass gammal, att hon fullkomligt förstått allting,
och blott med inre motvilja hade hon, envis och
långsint liksom hela moderns släkt, fogat sig
i sina nya förhållanden. Men hon hade redan
som litet barn sett så mycken fattigdom i
föräldrahemmet och så många svårigheter härledas
därur, att hon tidigt mognat till en viss resig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
