Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man i det längsta skydda honom och skaffade honom
arbete och sysselsättning. Men ingenting hjälpte. Till
slut måste nådens dörr stängas och Isaksson blev
åtalad och straffad. Han hade dock säkerligen förstått
uppskatta den behandling han hittills rönt från polisens
sida, ty trots att hädanefter allt undseende var omöjligt,
visade han detektiverna ingen ovilja, snarare tvärtom.
Någon tid efter det han frigivits från en undergången
bestraffning, skedde ett djärvt inbrott i ett
pantlånekon-tor i Haga, därvid en hel mängd guld- och silverarbeten
till ej obetydligt värde tillgreps, och det såg länge
mörkt ut att kunna uppspåra förbrytaren.
Så en dag fick en detektiv se vår Isaksson i en
portgång i Haga i samtal med en minderårig pojke, som
han lämnade något. Detektiven skyndade dit och
anhöll både Isaksson och pojken. Det befanns att
Isaksson innehade några av de å pantlånekontoret
tillgripna sakerna, varav han lämnat pojken ett ur att
belåna. Saken var nu klar, men Isaksson nekade
ihärdigt. De saker han innehade hade en obekant sjöman
lämnat till honom att pantsätta, och om inbrottet ägde
han ingen kännedom. Då det angelägnaste nu var att
tillrättaskaffa det tillgripna, varav Isaksson endast
innehaft en obetydlig del, och Isaksson ej ville giva med
sig, tillkallades jag. Isaksson, som väl visste allt vad
jag gjort för honom, hade alltid visat mig ett visst
förtroende. Jag föreställde honom nu, att han med
hänsyn till sina föregåenden säkerligen skulle bliva dömd
till straff för innehav av stulet gods, men att det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
